Fuck det

Alltså... Jag har ett problem. Jag kan inte sluta äta. Ungefär som om jag hade haft Prader Willies syndrom eller nåt.
Så fort mina alvedon kickat in så intar jag choklad och en massa ostmackor. Jag växer som fan på bredden just nu och det är dags att ta krafttag här. Såhär kan det inte fortsätta, det är ju något var och en måste förstå. I morgon börjar jag. På riktigt. Är det någon som är med mig? Inte nödvändigtvis gå ner i vikt, men börja ett hälsosamt liv.

Ah, det var Fuck Dets sånginsats för kvällen. En sånginsats i skrivande form. Jag kan nämligen inte ta en ton, jag är superförkyld. Halsen var i morse så svullen att jag inte ens kunde dricka vatten. Då blev jag ledsen i ögat och fick springa till doktorn. ANTIBITOTIKA tänkte jag, alvedon tänkte doktorn.

Min kropp är ett jävla skämt. Har precis fått reda på att något är allvarligt fel på mina tarmar eller mage och de senaste veckorna har jag spenderat 600 kr på besöks hos distriksläkaren (x antal besök) och 400 kr på Apoteket. Jag har en skitkropp! Hade jag haft pengar hade jag fan köpt en ny.


Som om inte det vore nog har jag dessutom feber och gryyyym träningsvärk (15 min air hockey är inte å leka med när man inte har en muskel i kroppen).
Sen tittade jag ju förbi videbutiken på hörnan för ovanlighetens skull. Det skulle ju som vanligt inte gå helt smärtfritt. Kom hem, klädde av mig efter en hel morgon hos doktorn. La mig i sängen och andades ut, tog några alvedon för att febern skulle lätta... Och satt på filmen. FUCK! Den var så jävla repig så min FuckBook tog inte den. Bara å spring ner igen och byta. Och köpa en 200 grammare Marabou som tröst.

Idag är livet skit och jag är en bitterfitta av sällan skådat slag.

I videobutiken..

Jag: Hej, har ni Beck - Det tyska skriket inne?
Kassörska: Det tyska skriket? Hahaha!
Jag: Fuck, jag menar TYSTA! Jag läste fel på titeln igår och har kallat den så efter det, jag sa fel..
Kasörska: Ja, vi har det tyska skriket inne hahaha!

Dom älskar mig på videobutiken på hörnan. Oavsett om det gäller att jag kommer in och ska ha chips en bakismorgon med håret på ända, cigg på förfesten med klackar och horsminkning eller om jag ska hyra tyska skrikfilmer (lät väldigt mycket porno), så får dom sig alltid ett gott skratt. Sist slängde jag upp runt 40 enkronor på disken och ville ha ett paket Marboro, och fick springa tillbaka och hämta sex kronor till. Då skrattade dom åt min frustration och tydliga ciggabstinens. Kul att man kan roa

Mormor: Kan du inte bli kyrkvärd?
Jag: Nej, jag ska inte bli kyrkvärd
Mormor: *upprört* Varför inte det?!
Jag: Tror inte jag skulle passa så bra som kyrkvärd mormor..
Mormor: Jaså? Man kan faktiskt dricka mängder av öl även om man är kyrkvärd!

God morgon bloggen. Det är en mycket god morgon faktiskt. Något sliten, men inte det minsta bakis.. Jag har perioder jag "tappar" bakfyllan, den är bara borta. Ja, alltså jag klagar ju inte om det va så ni tog det.

Gårkvällens fest var faktiskt förvånansvärt trevlig för att äga rum i denna stad. Jag och E satt under köksfläkten halva kvällen och kedjerökte, drack vin och pratade djupa grejer. Sen tog vi taxi ner till en fest med hennes kille och hans kompisar. Trevliga människor! Och kvällens höjdpunkt, jag fick nästan orgasm när jag såg vad människan hade hemma? Ett air hockey spel!!!!! Tvingade till mig några omgångar air hockey, så jävla roligt. Air hockey och öl, smaka på den kombinationen du.. Nog sagt om det.

Gick till bankomaten för att ta ut pengar, och med mig hade jag världens tråkigaste par. Dom hade lika bra kunnat hänga en skylt runt halsen där det stod ?VM för tråkiga par -07?. Ja, jag hatar tråkiga par. Ja, jag känner alldeles för många.

Vi hamnade tillslut på Harrys, lite otippat men skoj. Efter det blev det Amigo för lite pizza som vi drog med på efterfesten. Pizza, whiskey och hajen (tror det var någon av Hajenfilmerna på TVn, minnet sviker mig lite här)
Slutade med att vi somnade allihopa i den lilla ettan. Fast E:s pojkvän snarkade så in i helvete, kunde fan ha väckt en död. Och E bara sov vidare. Det gjorde inte jag, haha. Så jag beslutade mig för att det var dags att avlägsna mig från platsen.


Bara att vingla hemåt den tidiga morgonen i sina skyhöga klackar. The walk of shame.. Det var ju inte det, men det är ju alltid så det känns.

japp, det är någon som googlat på det och på så vis hittat till min blogg. Vad menar personen? Har hon glutenallergi i fittan? Kan man ha det? Brukar hon stoppa in baguetter där och få utslag, eller vadå?
Snälla upplys mig.

Klockan 23.07 ringer mobilen

Jag: Ja?
Han: Ahh tjaa, hehehe. Va svarar du för?
Jag: Vad vill du att jag ska svara på det?
Han: Hehehehehehe
Jag: ...
Han: Vad gör du?
Jag: Jag ligger i sängen och kollar på film. Jag är krasslig.
Han: Själv? Hahahaha!!!
Jag: Ja.
Han: *skriker till någon i bakgrunden*
Jag: Själv då?
Han: Gissa en gång vad jag gör såhär dags en fredagkväll.
Jag: Mmm..
Han: Är det ok om jag slaggar hos dig inatt?
Jag: Nej.
Han: Men om jag dyker upp, är det ok? Hehehehe
Jag: Nej
Han: Svara inte när jag ringer fem över två i natt då.
Jag: Nej, jag lovar.
Han: Ja, om du inte vill ha dit en desperat kille som bara är ute efter en sak, hehehehehehe!
Jag: Jag lovar att inte svara.
Han: Hehehehe man måste ju vara ärlig, hehe. Ska du ut i morgon?
Jag: Ja.
Han: Då kanske vi hörs i morgon. Vad e det för fel på dig föresten? Du sa att du var sjuk. Hehehehehe
Jag: Könsvårtor.
Han: He.. he? errhm?. *klick*

Ja, jag vet. Jag är skitdålig på att uppdatera. Det är bra det att i mellnåt har jag faktiskt ett liv och då blir ju vissa saker lidande. Bloggen t ex.

Egentligen ville jag inget speciell, bara säga hej och visa att jag lever. Typ.

Nu ska jag fortsätta tentaplugga, 1,5 dagar kvar. Men jag ska skärpa mig. Jag ska vårda den här bloggen.

När man lever i ett homosexuellt förhållande ter sig de flesta saker likadant som i ett "vanligt" heterosexuellt förhållande. (Vad som nu definieras som vanligt kan diskuteras vid ett senare tillfälle). Man gullar, man grälar, man myser, man tvättar, man tvångshandlar på Ica Maxi. Men sedan händer något.

När tiden är mogen och man är redo att expandera kärleken till en ring på fingret så ter sig det längre inte likadant som i ett heterosexuellt förhållande.
Trots att jag är döpt i svenska kyrkan och medlem av densamma är det icke möjligt för mig att gifta mig där. Jag menar, hur hade det sett ut om två män hade gift sig i en kyrka? Svar: Antagligen exakt likadant som vid ett heterosexuellt äktenskap. Det är ju kärleken mellan två människor som firas.

Sedan kommer vi till en annan väsentlig del där ett homosexuellt förhållande skiljer sig från ett heterosexuellt. Barn. Låt oss nu säga att jag och min man varit gifta ett tag och känner att det är dags att skaffa familj. Lätt som en plätt, injecera lite sperma i den andra så väntar vi 9 månader! Nej just det, det går inte, för vi är homosexuella...
Om man nu som jag och min partner, inte vill adoptera utan skaffa egenproducerade barn, hur går man då tillväga? Det mest exemplariska hade ju varit att blanda den enas spermier med den andras spermier och så woops, så föds en bäbis. Nu har ju naturen (eller gud eller vem det nu är som bestämmer vem som får föda barn) varit ganska taskig mot oss människor som klassificeras som homosexuella. Jag kan tänka mig gud sitta uppe på ett moln å peka med sin "magic wand": "Han blir bög, och han, och han där också". Sedan har han mage att göra det fysiskt omöjligt för oss att skaffa barn med vår partner!

/Micke

---

Detta var Micke the guest blogger mina vänner. Fortsätt diskutera detta i kommentarerna!

Under föreläsningen idag:

-Tänk att vara man och vara gynekolog. Man ser hundratals fittor varje vecka, sen åker man hem till frugan. Man måste vara ganska trött på fitta by then.

---

UPDATE

Kommentar
Anonyma Micke om Fittiga samtal
Jag har en teori som antagligen stämmer:
Alla manliga gynekologer är homosexuella! Därför spelar det ingen roll hur många fittor de ser, när de kommer hem får de ändå kuk.

Hej bloggen. Idag har jag varit hos tant gumpdoktor, ja jag kallar henne så för hon stoppade in ett finger i mitt skithål. Något är jättefel med mig. Jag vet inte vad, men jag mår inge bra. Magen sväller upp som en ballong och folk på stan tror jag är gravid. Då är jag vanligvis hyfsat smal, 167 och 53 kilo. Ska på återbesök på måndag och då ska hon minsann köra upp en kamera där. Så frågade hon om jag var OK med det. Vaddå? Om jag är OK med att du kör upp en kamera i mitt stjärthål? Vad vill människan att jag ska svara? I magsår - allergi - och cancertider har man väl för fan inget val? Stoppa upp kameran du och må bra! Får jag fråga vad det är för sort? Är det en sånhär? Eller en sånhär? Eller kanske en sånhär?


Eftersom jag starkt misstänker att jag är gluten - eller laktosallergisk sprang jag nyss ner och köpte 500 g choklad och tryckte i mig. Ja, ni hörde rätt, 500 g. Nej nej, det är ingen ätstörning typ hetsätning eller nåt, utan jag gjorde det helt och hållet i forskningssyfte. Errhhmm..
Nej men eftersom jag sket sönder Medie Markts enda toalett efter en grillad pita (gluten) så kan vi se vad som händer efter 500 g ljus mjölkchoklad. Forskningssyfte som sagt. Gluten, laktos eller båda? Eller ingen?

Nu ska jag sluta snacka skit och istället delge er att jag äntligen blivit med kamera igen. Canon IXUS, ska tydligen vara jättebra. Har inte hunnit testa den så noga än, men det kommer. Strax under 2000 på Medie Markt tycker jag är ett schyyst pris för en 7,1 pixels kamera med alla möjliga effekter. Killen jag snackade med i affären rekomenderade den starkt.

Hej bloggen. Idag har någon vilsen person googlat på "Bostongurka och jag vi var födda samma år och samma dag" och kommit till min blogg. Om du kära vilsna själ av någon märklig anledning hänger kvar här, kan du då delge mig exakt vilket år och vilken dag bostangurka föddes? Fick du nåt svar på din fråga? Fick du någon lyckad Googleträff på den sökningen kanske?

Så var helgen slut. Igen. Det var ju själva fan vad allt ska gå fort. Ännu en gång är man i början av en ny vecka. Metodboken ligger fortfarande där, splitterny och hånar mig. Jag blir skrämd ibland, skrämd av min egen ickeexisterande självdiciplin.


Helgen var iaf väldigt speciell. E tog tåget från Malmö på fredag och klockan 21.30 ramlar hon in genom min dörr, stupfull. Hon hade helt random träffat på en makeupartist på tåget och denna hade sminkat henne samt erbjudit henne grogglas. Tillsammans hade de sedan supt sig hela vägen genom Skåne och Småland. Över en halvliter Absolut vodka 50%. Vad ska man säga, det kan bara hända E.

Jag kände att det var dags att komma ikapp och gjorde mitt bästa. När det var dags att inta Jönköpings krogvärld gick det väl.. sådär. E blev tvungen att sätta sig ner och vila i varje trappuppgång och en promenad som vanligtvis tar 15 min tops tog? Lite längre tid.

Väl framme vid det tilltänkta haket för kvällen insåg vi (läs Jag, E var inte i stånd att inse någonting) att det inte skulle funka, vi skulle inte komma in. Och vi som stod på VIP. Jag som vanligtvis aldrig står på VIP, jag är helt enkelt inte tillräckligt viktig.

Vi drog vidare till en bar och med oss hade vi en kuslig snubbe. Helt plötsligt var E borta, men snubben hittade henne sittandes i en rabatt. Det var en smula svårt att få kontakt med henne då hon var fullt upptagen med sina marathonsamtal till Cypern.

Det var dags att åka hem, men E orkade inte gå de långa 15 min hem i sin snefylla, så vi hoppade in i en taxi. 200 meter från min port blev taxin stoppade av fem polismän för rutinkontroll. Det tog tid och vi tröttnade, varpå jag kläcker den otroligt begåvade idén att vi skulle ta springnota. Motiveringen löd ?här kan man ju inte sitta hela natten?.
Sagt och gjort. Omringade av 5 poliser drog vi. Vi kom väl ungefär 10 meter när en MC polis slirade in framför oss med ett tvärstopp där vi tog oss fram på trottoaren. ?BETALA TAXICHAUFFÖRN!? lät domen. ?meh, han är rattfull, vi betalar inte en rattfull taxichaffis?. ?Han är inte rattfull, betala!?

Suck. Jag har inga ord.

Dagen efter gick vi, äckelbakfulla som vi var, och köpte pizza och kebab och satte oss i parken (en gräsplätt med fem träd). Där beklagade vi oss över vår ångest. Vi diskuterade det mesta och kom in på kristendom. ?Hur kommer det sig att man blir kristen egentligen?? ?Ja, hur fan kan någon hamna så snett??. Jooodå för det sägs att det är helt på sin plats att sitta med sjuklig ångest över sina dumma fylletilltag är en bra grej. Hrrm?

Ja, lördagen gick väl i princip i samma anda.

Jag har bestämt mig. Jag ska aldrig mer dricka, det händer bara dumheter då.

Blame the alcohol! Do it!

Är det inte dags att på allvar ta ett ställningstagande mot våld i samhället? Hur kommer det sig att människor är kapabla att slå, sparka, våldta, tortera och skända andra människor? Att det handlar om psykiskt sjuka köper jag inte längre, det händer alldeles för ofta. Så många psykiskt sjuka kan det väl ändå inte gå omkring på våra gator? Eller? Hur kommer det sig att till synes normala människor är kapabla till att begå dessa fruktansvärda handlingar? Är hatet så starkt bland människor idag?

Vålddebatten har tagit fart nu med tanke på det som hände i Stockholm i dagarna, då en 16 årig kille blev jagad och sparkad i huvudet tills han avled av sina skador.
Att anledningen till den nuvarande debattens existens är att en känd stockolmares son är offret tycker jag är olyckligt. Lika förjävligt som det som inträffat, lika förjävligt är det att det är detta som ska till för att folk ska få upp ögonen. Men om folks totala besatthet för de rika, välbärgade och kända är det som krävs för att det ska säljas lösnummer och för att vi ska få till en debatt, so be it. Så länge vi ser en ändring. NU.

Mina tankar går ikväll till alla de miljoner och åter miljoner offers familjer som någon gång mist någon i till synes onödigt våld och obefogat hat. Ondska är vad det är, ren jävla ondska när denna är som värst.

Hej där bloggsfären. Jag borde komma med en uppdatering från helgen, men just nu är jag lite för trött. Jag behöver mer än ett par timmars sömn för att blogga, så är det bara. Och detta är något som var och en måste respektera.

Jag tog nyss av mig tjocktröjan och sitter här i linne. Då bytte katten soffa, jag tror inte jag luktar så gott.

Min kompis E sitter nog på tåget ner till Malmö nu, gravt bakis. Jag har tur, jag sitter inte på ett tåg. Nu måste jag samla mig en smula. Hörs

Jag måste bara meddela att Tysken just ringde och ville hitta på nåt ikväll. Nej. Nej nej nej nej NEJ och åter hell NEJ. Fråga mig inte hur han fick mitt nummer. Fråga inte.

Nu ska jag gå och snorta antrax.

Nej. Nej nej nej nej. NEJ!

Jag e så jävla bakis och har sån jävla ångest. Det är inte klokt detta. Igår 10 min innan jag drog från Kåren beslöt jag mig för att hugga tag i närmsta snygga killen och bjuda honom på efterfest. Helt oförklarligt hur jag kunde tycka att det var en strålande idé. Sagt och gjort.

Jag har inte ett väldigt tydligt minne från kvällen/natten.. Tvärtom, det är ganska diffust sådär. Men jag minns att han var utbytesstudent och att han kysstes som en avfallskvarn.

I morse upptäckte jag dessutom att han inte alls var väldigt snygg (fast fin kropp) och.... och och och....

och... Jag kan inte säga detta... men jag måste bekänna.

HAN VAR TYSK! Hur sexigt är det liksom? Åh förgiv mig fader ty jag har syndat.
K, min vän som också kan gå under namnet tyskhataren, kommer inte vilja kännas vid mig efter detta.


Råkade förövrigt supa bort min kommunistsjal igår. Det är till och med mer ångestframkallande än tysken. Jag gillade min kommunistsjal, jag tyckte det fick mig att se ut som en gatustenskastande ligist, något jag trivdes med. Nån som vill skänka en kommunistsjal till mig? Svart och vit helst.

Jag glufsar bakispizza, capricciosa med extra salami. Idag skippade jag den annars obligatoriska bakisölen. Det går bara inte. Folk kan ju tro att jag har problem. Läser man detta inlägget så ser det nog onekligen ut så.. Jag lovar att nästa gång ni hör från mig kommer jag inte snacka om fylla. Då ska vi prata mognare grejer, typ vad som händer när man sover bort sin tvättid när man inte har några rena kläder.

ååhhh...

Jag är inte speciellt intresserad av så kallade kändisar, vad dom gör, vad dom har på sig, hur mycket dom väger och hur många gånger per dag dom skiter, men jag måste ändå säga att jag ser viss humor i klippet nedan

Ääääeeeehhhh.... Vafan. Jag som verkligen var laddad. Eller nja, laddad å laddad.. Kan väl diskuteras men.. Jag försökte verkligen. Somnade inte igår när jag tänkte mig, men somnade hyfsat tidigt. Typ 01. Jag ställde klockan och jag somnade smärtfritt, utan problem.

08.00 morse ringde klockan, jag stängde av den, låg och drog mig lite och gick upp. Tog den välbehövliga morgoncigaretten, kissade, duschade och påbörjade en i nuläget ytterst nödvändig sminksession.

09.45 vaknade med ett ryck, vad hände?! Kollade på telefonen, ett sms från mamma med ordet "vaken?" hade väckt mig. Jag insåg relativt snabbt (relativt, eftersom jag brukar vara i koma de första 20 minuterna efter att ha vaknat) att jag varken hade gått upp, sminkat mig eller duschat.

Nu inser jag att föreläsningen startade för 10 minuter sedan och jag är lika skitig, osminkad och röksugen som förut. Hell, jag har inte ens stigit upp! Och cigaretterna är slut.

Jag som kännde mig så pigg och motiverad. I drömmen.

Klockan är inte ens elva och jag ligger i sängen redo att sova. DET mina vänner är inte ofta förekommande då jag vanligtvis sitter uppe till 2-4 på nätterna, ibland längre. Jag måste skärpa mig nu, tentan närmar sig med stormsteg och till skillnad från resten av min klass har jag inte slagit upp metodboken. I morgon ska jag gå och köpa den, ajöö 400 spänn.

Och med dom orden avslutar jag, då jag ser att Criminal minds buffrat färdigt på TV-links. För övrigt världens bästa serie.

"Det absolut värsta som finns är gymnastikskorna folk har på sig på stan."

Hon blir så irriterad nu. Sjukligt irriterad blir hon när hon ser en snygg person på stan OCH SÅ HAR HAN SKOR SOM FÖRSTÖR ALLT! (Annat vore det om det var en ful person, en sådan kan inte förstöra sitt utseende med hjälp av ett par gympaskor, eller?)

Hon "kan seriöst läsa av personer med hjälp av deras skor." (Varpå jag traskar ut i hallen, sätter mig ner med min kompis kvarglömda par stövlar och säger "Hej stövlar, med hjälp av er kan jag läsa av er ägarinna. Så, hurdan är hon, den där tjejen? Favoritmat? Favorit TV-program? Framför allt har jag alltid velat ha svar på denna fråga; Vad tycker hon om mig, egentligen?" Stövlarna hjälper mig att läsa min kompis. Dom har många bra svar, hjälpsamma stövlar det där.)

PS. Till och med Converse är bättre är gympadojjor. Så nu vet ni de.

Det va ju själva helvete också vad svårt det ska vara att ändra färgen på kommetarerna från svart till vit! Nu har jag spenderat min morgon på den spännande plats kallad desig - redigera stilmall (jag vet, det är en underbar plats med massor med festlig html, xml, förlåt jennie). Jag har ändrat till en massa jäkla F överallt där ordet comment finns med, men det funkar ju för fan inte! Man blir less.
Så jag upprepar, Om någon vet hur jag ändrar min kommentarstext från svart till vit och min kommentarsheader från äcklig lila till röd så vore jag mycket tacksam.

(Jag tackar för tipsen jag fick senast, tyvärr är jag en smula utvecklingsstörd/blond så jag måste ha lätta förklaringar)

"Vad är det som händer med mig? Håller jag på att förintas eller? Det känns som det. Att gå ut på restaurang med mig är nu lika med döden."

Tillbaka i Jönis, fan vad det suger. Må detta året gå riiktigt riiktigt fort.

Helgen var galen, knappt en lugn stunt.
Tattoo expo och på lördagen var vi först på S och J's punkrocksinflyttningsfest och sen gick vi på KB's efterfest. Jävlar i helvetet vad mycket folk! Det var mer än förra årets skatetävling, det vill säga en jävla massa.
Många kom aldrig fram till baren, för mig tog det 30 min. K var jättefull och jäkligt underhållande. "Nu ska vi reklamera, vi ska dela ut reklam" var ett av hennes minnesvärda citat.


Såg ett gammalt ex på KB, han gick fram till K och hälsade, men när han såg mig fick han väldigt bråttom därifrån, ungefär som ett skrämt djur. Vi har inte snackat sedan han för tre år sedan skickade ett sms med texten "hör aldrig av dig igen, kontakten är uppsagd", detta efter 3 års förhållande. Någon anledning fick jag aldrig, men jag trodde nog ändå att är man närmare 24 år gammal så gör 3 års begrundning att man ändå kan kan säga hej? Jag antar att det är jag, får nog försöka mig på en snällare approach.

Jag är lite sugen på en ny, billig digitalkamera. Gärna rosa. Moahahaha... nån som har nåt tips?