Jag är nog kär i Zlatan
Jaha, så va man bakfull igen. Känns som det är det ända jag sysslar med nuförtiden. Vara bakfull. Men idag är det söndag och i morgon börjar mitt nya liv för säkert 500e gången.
Gårdagen då. Satt ihoptryckt med ca 40 andra personer på 12 kvadrat och försökte titta på fotbollen. Precis som jag förutspådde i förgående inlägg tyckte jag att alla var idioter och det slutade med att jag blev stupfull.
Blöt och irriterad sedan promenaden till festen kunde jag ju inte undvika att störa mig på att holländarna hade tagit två av de bästa platserna framför TVn - dom kollade ju för fan nästan inte ens! Dom satt där och pratade på sitt fula språk och som vanligt med holländska tar det ju tid innan man ens fattar vad det är för språk som talas.
Men värre än holländarna var gänget småbrudar som satt i soffan längst bak i rummet och skrek hejaramsor. Konstant. Då önskade jag nästan att jag stannat hemma. Jag, min öl, min fotboll och mina svordommar. Och Zlatan-kärlek. Ja, jag är nog kär i Zlatan.
Efter matchen vinglade jag förbi O'learys på väg hem. Träffade J som hängde med mig hem. Det tyckte han var en bra idé. Det tyckte jag också tills i morse när jag vaknade och insåg att han fortfarande var kvar. Vaga minnen från natten säger mig att vi inte gjorde nåt, för jag var för upptagen med att ligga och kalva på dass. Good girl.
Nu ska jag fortsätta trycka flottig mat i huvet och titta på en dokumentär. Jag älskar dokumentärer. Och pussel. Shit sån jävla tönt jag är.
Gårdagen då. Satt ihoptryckt med ca 40 andra personer på 12 kvadrat och försökte titta på fotbollen. Precis som jag förutspådde i förgående inlägg tyckte jag att alla var idioter och det slutade med att jag blev stupfull.
Blöt och irriterad sedan promenaden till festen kunde jag ju inte undvika att störa mig på att holländarna hade tagit två av de bästa platserna framför TVn - dom kollade ju för fan nästan inte ens! Dom satt där och pratade på sitt fula språk och som vanligt med holländska tar det ju tid innan man ens fattar vad det är för språk som talas.
Men värre än holländarna var gänget småbrudar som satt i soffan längst bak i rummet och skrek hejaramsor. Konstant. Då önskade jag nästan att jag stannat hemma. Jag, min öl, min fotboll och mina svordommar. Och Zlatan-kärlek. Ja, jag är nog kär i Zlatan.
Efter matchen vinglade jag förbi O'learys på väg hem. Träffade J som hängde med mig hem. Det tyckte han var en bra idé. Det tyckte jag också tills i morse när jag vaknade och insåg att han fortfarande var kvar. Vaga minnen från natten säger mig att vi inte gjorde nåt, för jag var för upptagen med att ligga och kalva på dass. Good girl.
Nu ska jag fortsätta trycka flottig mat i huvet och titta på en dokumentär. Jag älskar dokumentärer. Och pussel. Shit sån jävla tönt jag är.
Kommentarer
Postat av: Partner in Crime
JAG ÄLSKAR ZLATAN!! ;)
Trackback
