Fuck det

Burp. Har ätit isterband och potatismos med bostongurka. Isterbandet såg efter tillagning ut som en omskuren penis. Huden på korven hade spruckit och rullats bakåt, vilket gjorde att hela stekpannan dröp av fett och istarbitar. Moset gjordes på färskpotatis och blev lite klisteraktigt. Dessutom hade jag ingen grädde i det utan fick köra med creme fraishe och bregott. Med det smakade bra. Folk säger att man äter med ögonen till viss del. Pffsss, jag säger försök tuta det i en blind.


När vi ändå snackar mat måste jag bara säga att jag saknar min engelsman lite grann. Jag lagade mat till honom i princip varje dag i två veckor. Nu är ju inte jag någon typ av mästekock, men lyckades slänga ihop rätter som grytor, hemmagjorda hamburgare, hjortstek med klyftpotatis och rödvinssås, spaghetti bologneise, köttbullar med lingon och kokt potatis och fiskpinnar för att ta några exempel. Efter middagen sken han alltid som en sol och sa "that was amazing, you're a star babes".

Tänk vad bra det kan kännas att få lite beröm och uppmuntran för det man gör. Och tänk vad ovant det känns att ha någon som säger "can I give you a hand with anything?"